Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 22 maj 2010

Ekvatorialguinea. (Afrika)

Ekvatorialguinea, formellt Republiken Ekvatorialguinea, är en av de minsta staterna i Afrika. Landet ligger dels på fastlandet i Västafrika, dels på fem bebodda öar. Ekvatorialguinea gränsar till Kamerun och Gabon samt Biafrabukten i Atlanten.
Den största ön, Bioko, var ursprungligen portugisisk, och den var i hundratals år känd som slavdepå och handelsbas under namnet Fernando Póo. Spanjorerna övertog makten 1778. 1827 övertogs Fernando Póo av britterna, som använde ön som bas i arbetet med att stoppa slavhandeln i Beninbukten; ön blev dock spansk igen på mitten av 1800-talet.
Efter frigörelsen från Spanien 1968 föll Ekvatorialguinea i händerna på Francisco Macías Nguema. Han var medlem av mongomoklanen ur bantufolket fang, och under 11 år bedrev han en blodig diktatur tills han störtades och avrättades. Hans efterträdare, brorsonen Teodoro Obiang Nguema, fortsatte att regera i samma stil. Observatörer beskrev valet 1996 och det 2002 som en politisk fars. Ekvatorialguinea illustrerar problemen med etniska gruppers försök att anpassa sig till demokratiska politiska lösningar. Freedom House rankade 2009 de politiska rättigheterna i Ekvatorialguinea som "7" (där 1 representerar mest fri och 7 minst fri), medborgerliga friheter som "7" och gav det frihetsrankningen "Inte fri".
Förutom virke exporterar landet kakao och kaffe. Under åren närmast före självständigheten bidrog kakaoplantagen på Bioko och fastlandet till att Ekvatorialguinea hade den högsta inkomsten per BNP (PPP) per capita i västra Afrika. Vid slutet av Macías styre låg landet emellertid i politisk och ekonomisk ruin, och omkring 100 000 invånare hade flytt till grannländerna. De flesta som stannat kvar i landet är idag självhushållande bönder som odlar jams, kassava och bananer.
Ekvatorialguinea kommer 2012 att arangera Afrikanska Fotbollsmästerskapen tillsammans med Gabon. Ekvatorialguinea blev självständigt den 12 oktober 1968, efter 190 år som den spanska kolonin Spanska Guinea. Den nuvarande presidenten, Teodoro Obiang Nguema, har styrt landet sedan han tog makten genom en kupp 1979. Formellt är Ekvatorialguinea en demokrati sedan 1991, men i de val som hållits sedan dess anses det ha förekommit valfusk.Alternativa namn: Rio Muni, Spanska Guinea (1926-1968).
Befolkning: Totalt 400 000 (1996), bantufolk (Fang (65 %), Bubi (12 %), Kombe, Balengue, Bujeba, Fernandino).
Förhistoria (–1778)
Ön Fernando Póo (Bioko) utforskas av portugisen Fernão do Póo på 1400-talet. Ön liksom fastlandet (Rio Muni) bebos av pygméfolk. Dessa trängs i Rio Muni delvis undan av det åkerbrukande bantufolket fang under 1700-talet. Kustlandet drabbas under lång tid av europeisk slavjakt och slavhandel.
Spanskt och brittiskt (1778–1850-t)
År 1778 övertar spanjorerna Fernando Póo och Rio Muni. På Fernando Póo trängs pygméerna undan av det inflyttande bubifolket under 1800-talet. Britterna övertar Fernando Póo 1827, och använder den som bas för att motarbeta slavhandeln i Beninbukten.
Spanskt (1850-t–1920-t)
I mitten av 1800-talet blir Fernando Póo dock åter spansk, men de får inte full kontroll över Rio Muni (Mbini) förrän i slutet av 1920-talet.
Spansk koloni (1920-t–1968)
Fernando Póo och Rio Muni förenas till Spanska Guinea när de båda blivit spanska. Först när det spanska inbördeskriget tar slut 1939, integreras landet i den koloniala ekonomin, som producent av timmer och kakao. År 1959 blir kolonin en integrerad del av Spanien, men det får visst självstyre 1963.

Nutid (1968–)
Landet blir självständigt 1968, även om Spanien fortsätter dominera ekonomin. Politiskt skapas en mycket brutal diktatur, som isolerar landet, och en tredjedel av befolkningen flyr landet. Diktatorn Nguema avsätts och avrättas 1979, men diktaturen fortsätter. Flera kuppförsök görs i början av 1980-talet. Efter en folkomröstning 1982 antas en ny författning, med en övergång till civilt styre senast 1989. Så sent som 1990 har detta dock inte skett.

Upplagd av Bengt kl. lördag, maj 22, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)