Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 18 maj 2010

Gambia. (Västafrika)

Gambia, formellt Republiken Gambia, är en stat i Västafrika vid Atlanten, gränsande till Senegal, som helt omger landet. Gambia är den till ytan minsta staten på Afrikas fastland. Gambia blev brittisk kronkoloni 1843 och självständigt 1965. 1982 bildade Gambia och Senegal en federation, Senegambia, vilken upphörde redan 1989. 1991 skrev de båda länderna på ett vänskaps- och samarbetsavtal.
Presidenten störtades i en militärkupp 1994 och samtidigt förbjöds all politisk aktivitet. 1996 genomfördes demokratiska presidentval, året därpå parlamentsval. Gambia är litet till ytan och långsmalt (mindre än 45 km brett). Dess gränser följer den slingrande Gambiafloden. Landets nuvarande gränser bestämdes 1889 efter en överenskommelse mellan Storbritannien och Frankrike. Klimatet är tropiskt med en varm regntid från juni till oktober och något svalare under resten av året. Under de senaste 30 åren har nederbördsmängden minskat med 30%, vilket innebär att det förekommer längre torrperioder.
Några av Gambias miljöproblem är skogsskövlingen som leder till att öknen breder ut sig och att vattnet på många håll är förorenat av vattenburna sjukdomsorganismer. All elektricitet produceras av fossila bränslen. Gambia är indelat i 6 regioner: huvudstadsområdet Greater Banjul Area samt 5 divisions: Upper River, Central River, Lower River, North Bank och Western. Varje region är i sin tur indelad i districts (distrikt), av vilka det finns totalt 37 stycken i landet. Gambia har inga viktiga mineraler eller andra naturtillgångar och en begränsad yta odlingsbar mark. Landet litar till stor del på penningsförsändelser från gambianer i utlandet. Ungefär 75% av befolkningen är beroende av odling och boskapsskötsel för sin försörjning. Bland andra näringar märks fiske. Den småskaliga industri som finns bearbetar jordnötter, fisk och skinn. Export av importerade varor (reexport) var tidigare en viktig del av ekonomin, men nya regler och en instabil valuta har gjort att den handeln har minskat. År 1998 förstatligades ett stort privat företag, Alimenta, som var den största uppköparen av jordnötter. Efter det har priserna på jordnötter sjunkit markant. Gambias naturliga skönhet och närhet till Europa har gjort landet till en av de största turistmarknaderna i Västafrika, med hjälp av staten och privata investeringar i ekoturism och renoverade byggnader. Dock har antalet turister den senaste åren minskat. Arbetslösheten är mycket hög och Gambia är för ekonomisk tillväxt beroende av internationell ekonomisk hjälp, ekonomiskt ansvarstagande av staten och en fortsatt teknisk överföring från multilaterala och bilaterala biståndsgivare. Landet fungerar som en mellanhand i affärer med diamanter och vapen, ifrån länder som Sierra Leone.
Banksektorns betydelse för ekonomin har på senare till ökat och sedan Maj 2009 finns det tolv affärsbanker i Gambia, varav en islamsk bank. Den äldsta, Standard Chartered Bank, daterar sin närvaro i landet till 1894. I 2005 etablerade sig den Schweiz-baserade banken International Commercial Bank och har nu fyra kontor i landet. 2007 öppnade den nigerianska banken Access Bank och har nu fyra kontor i landet. I Maj 2009 öppnade den Libanes-Kanadensiska banken Prime Bank (Gambia).

Inga kommentarer: