Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 20 maj 2010

Hammerfest. (Norge)

Hammerfest (samiska: Hámmárfeasta gielda) är en kommun i Finnmark fylke i Norge. Kommunen gränsar i öster till Kvalsund, i söder till Alta och i väster till Hasvik. De flesta av kommuninnevånarna finns på ön Kvalsøya vilken, mellan Stallogargo och Kvalsund, är förbunden med bro till fastlandet och E6 (6 mil från Hammerfest tätort). Akkarfjord, Hammerfest, Hellefjord, Hønseby, Kårhamn, Rypefjord, Sandøybotn, Skarvfjordhamn. Ca. 6.800 bor i själva Hammerfest, och ytterligare 1.700 bor i "förorten" Rypefjord, vilken ofta räknas som en stadsdel. 1684 fick det lilla fiskeläget kyrka och präst. Då bodde här ca. 60 personer. Hammerfest blev stad den 17 juli 1789 och har länge beskrivits som världens nordligaste stad.
Staden har ofta varit utsatt för förödelse. 1856 drog en stor storm över den lilla staden och orsakade stor skada. Nästa slag kom 1890 då en stor brand förstörde merparten av de 146 hus som då fanns.Den största förödelsen kom 1944 då tyskarna under sitt tillbakadragande i norra Norge, skövlade hela staden. Allt förstördes. Endast gravkapellet stod kvar.
När staden skulle byggas upp igen efter den stora branden 1890 fick man, som första stad i Europa, elektriskt ljus.

Sevärdheter:

Gjenreisningsmuseet lyfter fram hela regionens historia och kultur. Genom bilder, föremål och filmer får man en rejäl inblick i Finnmarks historia, inte minst under och efter andra världskriget. Tvångsevakuering i och tyskarnas "den brända jordens taktik" får här stort utrymme. Museet berättar också om hur snabbt människor kom tillbaka efter krigsslutet och, med små medel, lyckades bygga upp sin stad på nytt.
Hammerfests kyrka byggdes efter kriget och har en stor glasmålning bakom altartet, gjord av Jardar Lunde, i häftiga färger. I anslutning till kyrkan ligger gravkapellet, enda byggnaden som var kvar efter kriget.
Kungliga Isbjörnsklubben är skapad, framför allt, för kryssningsturisterna. Här finns lite utställningar om stadens historia. Framför klubbens entré står Ishavsportalen, i isblått.
Meridianstøtten restes 1856 till minne av den första internationella mätningen av jordens storlek. Den står på den lilla halvön Fuglenes utanför hamnområdet.
Fontänen vid Rådhusplatsen är en gåva av USA:s förre ambassadör Charles Ulrick Bay, var mor hade sina rötter från Hammerfest.
St Michaels kirke. Den är världens nordligaste katolska kyrka.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, maj 20, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)