Columbia. (Sydamerika)

Colombia, formellt Republiken Colombia, är en stat i nordvästra Sydamerika vid Karibiska havet och Stilla havet. Colombia gränsar till Brasilien, Ecuador, Panama, Peru och Venezuela. Colombia är ett land rikt på naturresurser och har ett klimat som är perfekt för exempelvis odling av kaffe, snittblommor och allehanda frukter. Den viktigaste exportvaran är kaffe av hög kvalité som odlas i uppe på de höga bergen. Colombia är näst största exportör av kaffe efter den Brasilianska Federationen. Utöver det så ger oljeindustrin gott om inkomster och arbeten, så väl som smaragd och guldframställningsindustrin. Ca 40 % av befolkningen är jordbrukare, men endast ca 2 % av landets total yta är uppodlad, och är koncentrerad till området kring Cordillera Central. Mycket importeras från USA och Europa. Colombias hamnstäder tillsammans med utvecklade industristäder som Bogotá, Cali och Medellin utgör en bra grund för ekonomisk utveckling. Colombia räknades tidigare som ett av världens farligaste länder. Landet är sargat av stridigheter mellan regeringen, gerillarörelser, paramilitära styrkor och beväpnade narkotikaligor. Colombia är världens största producent av kokain. På 2000-talet har dock säkerhetsläget förbättrats radikalt och många städer och vägar i Colombia är numera säkra för turism. Detta ska dock ses mot bakgrund av att många av de mindre attraktiva områdena för turister är än mer osäkra nu än förr, speciellt de mindre städerna och hela södra och sydöstra delen av landet där lokalbefolkningen varje dag lider av den interna väpnade konflikten. Före spanjorernas ankomst till Latinamerika fanns det i Colombia många grupper som hade en tämligen högstående kultur, även om de var isolerade och splittrade. Legenden om El Dorado tillskrivs ofta Colombia och mycket av utbyggande av Colombia skedde med finnandet av El Dorado som mål. Chibcha indianerna, som levde i centrala Colombia, hade en tradition där man varje år hällde guld i en liten sjö som offer till gudinnan som sade leva där. Idag finns inga chibcha kvar och deras språk och religion är så gott som okända för dagens colombianer. Indianerna i Colombia, utom i sydligaste delarna av landet, mot gränsen till dagens Ecuador, hade mycket begränsad kontakt med det mäktiga Inkariket i söder. Av de indianska kulturerna i Colombia finns mycket få ruiner och lämningar, men rika fynd har gjorts av dyrgriper i guld och stora stenblock utformade som huvuden, i en stil som inte alls påminner om Inka-indianernas.
Colombia var från 1600-talet en del av den spanska kolonin Nya Granada och blev tillsammans med Ecuador och Venezuela självständigt 1810 under namnet Colombia, men för att inte växlas ihop med det som idag kallas Republiken Colombia så kallas den då nyblivna självständiga nationen Gran Colombia eller Storcolombia. Simon Bolivar ses som landets skapare, och betraktas som något av ett statshelgon i speciellt Venezuela, där han har fått namnge deras valuta. Gran Colombia föll samman 1830, och de nuvarande tre länderna uppstod.
Fram till 1903 tillhörde även Panama Colombia men de två områdena hade kulturella skillnader. Det mer indianska Panamá gjorde anspråk på självständighet, något de inte skulle uppnått utan stöd från USA. Rötterna till dagens konflikt i Colombia anses oftast härstamma från mordet på Jorge Eliécer Gaitán, den 9 april 1948. Gaitán var en colombiansk liberal oppositionspolitiker som mördades på oklara grunder i huvudstaden Bogotá, i något som kom att kallas "el Bogotazo". När mordet blev känt i nationella medier utbröt kravaller på gatorna i flera städer runt om i landet, och endast i Bogotá beräknas över 3000 människor ha dött denna dag. Mordet blev startskottet för ett tio år långt inbördeskrig, "la violencia", där ca. 200.000 människor dog.
För att få slut på inbördeskriget beslöt det liberala och det konservativa partiet att helt sonika dela på makten mellan åren 1958-1974, i den så kallade "Nationella Fronten". De hade mandatperioder à 4 år i taget, och turades om att sitta vid makten. Under denna tid uppstod de olika gerillorna på många håll i landet, något som dels anses bero på statens negligering av landsbygd och periferi och rådande maktmonopol, dels på uppmaning av och inte minst ekonomiskt stöd från andra länder runt om i världen, till exempel Kuba och Sovjetunionen. Vid denna tid hade gerillorna ett visst mått av folkligt stöd från vänsterintellektuella och bondesamfund, vilket de dock på senare tid helt förlorat.
Kampen mot narkotikakartellerna intensifierades i slutet av 1980-talet. Bl.a krävde USA att man skulle utlämna flera ledande narkotikahandlare. Detta resulterade i att hundratals människor blev dödade, däribland Pablo Escobar, boss för Medellínkartellen.
För att bemöta gerillorna på landsbygden samt för att gå militärens smutsiga ärenden i form av olika övergrepp på civilbefolkningen, bildades de paramilitära styrkorna, idag kända under namnet AUC (="Colombias förenade självförsvarsstyrkor"). Paramilitärerna är ökända för sina massakrer, försvinnanden och social rensning i städer och byar, och enligt Human Rights Watch är de ansvariga för över 70% av morden på politiker och fackföreningsledare i Colombia. År 2004 inleddes en avmobilisering av AUC, denna är dock mycket omdebatterad och kritiserad, dels för omfattande amnesti till de skyldiga, dels för undermålig gottgörelse till de många offren för deras brott. Vidare har det under den nuvarande presidenten Álvaro Uríbe uppdagats att de paramilitära ledarna haft politiskt inflytande över stora delar av Colombias kongressledamöter och lokalpolitiker, som ska ha mottagit mutor och pengar till valkampanjer för att gå AUC:s ledare till viljes. Sedan AUC avväpnats har vissa stridande reintegrerats i samhället, medan andra har tagit upp vapnen igen för att försvara sina intressen i knarkhandeln och inte minst sin sociala maktposition i många städer och kåkstäder, främst vid kusten och södra delen av landet.
Under 1990-talet har även gerillornas strategi förändrats, mycket på grund av odling av och handel med narkotika. Av de många gerillor som fanns på 60- och 70-talen kvarstår nu bara FARC och ELN, av dessa är den första störst och militärt överlägsen den andra. FARC är ökända för kidnappningar, utpressning, mord och terroristattentat mot både civila och poliser, och i deras våld sitter både nationella och internationella medborgare, politiker och affärsmän. Både AUC och FARC är terroristämplade av såväl EU som Colombias allierade, USA.