Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 28 maj 2010

Sverige ute ur schlager-EM.


Det blir ingen final för Anna Bergendahl. För första gången har Sverige slagits ut ur schlager-EM i en deltävling.


Georgien, Ukraina, Turkiet, Israel, Irland, Cypern, Azerbajdzjan, Rumänien, Armenien och Danmark. Där har ni de tio sista finalisterna i årets schlager-EM. Det innebär att Sverige för första gången någonsin missar finalen i ett schlager-EM som landet ställt upp i.

Anna Bergendahl gjorde ett felfritt framträdande med sin "This is my life", men det räckte ändå inte för att bidraget skulle kvala in till finalen.
Till skillnad från de senaste åren har reaktionerna på det svenska bidraget i år varit svala. Kritikerna har menat att numret var för tråkigt och låten för stillsam. Och med facit i hand kan man konstatera att Anna Bergendahls lugna nummer försvann lite bland de övriga bidragens glittriga och eldsprutande shower.

Tufft startfält.
Den andra semifinalen har på förhand beskrivits som "dödsheatet", eftersom startfältet innehöll nästan alla förhandsfavoriter. Och favoriterna, med Azerbajdzjans Safura och Armeniens Eva Rivas i spetsen, pallade för trycket. Så även Israels Harel Skaat, även om han märkbart tagen av stundens allvar sjöng betydligt svajigare än han gjort under repetitionerna.

Förutom att deltävlingen innehöll många favoriter innehöll den många ballader. Många dramatiska och innerliga ballader dessutom, som Georgiens "Shine" och Irlands "It's for you", som båda tog sig vidare. Kanske kan det ha varit tufft för Anna Bergendahl att hävda sig i den konkurrensen.
Svenskar i final.

Finalen blir inte utan svenskar, även om Sverige inte är med. Robert Wells sitter vid flygeln i Vitrysslands finalklara nummer. Låtskrivaren Fredrik Kempe har varit med och skrivit värdlandet Norges bidrag, som är direktkvalificerat.
Och i torsdagens semifinal tillkom ytterligare ett gäng svenskar. Danmarks "In a moment like this" är komponerat av Thomas G:son, Henrik Sethsson och Erik Bernholm. Makarna Mårten och Lina Eriksson har tillsammans med Jonas Gladnikoff och irländaren Niall Mooney knåpat ihop Irlands "It's for you". Svenske Harry Sommerdahl är en av tre låtskrivare bakom Georgiens ballad "Shine". Och svensktrion Anders Bagge, Stefan Örn och Sandra Bjurman ligger bakom Azerbajdzjans "Drip drop".

Upplagd av Bengt kl. fredag, maj 28, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)