Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 26 maj 2010

Stade. (Tyskland)

Stade är en stad i den tyska delstaten Niedersachsen. Mellan 1645 och 1719 var Stade huvudstad i den svenska provinsen Bremen-Verden. Bilar från Stade har bokstäverna STD på registreringsskylten.


Sedan november 2008 kallas staden officiellt hansestad. Den första mänskliga bosättarna kom till Stade området i 30.000 BC.

Sedan 1180 Stade tillhörde Prince-ärkestiftet Bremen. I början av 1208 King Valdemar II av Danmark och hans trupper erövrade Stade. Under augusti Valdemar II: s kusin är i fiendskap med kungen, den dåvarande prins-ärkebiskop Valdemar återerövrade staden bara för att förlora det snart efter igen till Valdemar II. I 1209 kejsaren Otto IV övertalade hans allierade Valdemar II att dra sig tillbaka till norr om Elbe, och den avsatte prins-ärkebiskop Valdemar tog Stade.

Den 2 maj 1209 Otto IV beviljas viktigt stadsprivilegier ("Stadtrecht") till Stade. Otto IV bekräftade borgare vara personligt fria och erkänt dem som utgör en politisk enhet i deras egen rätt, den burgenses och optimering cives av Stade. Egendom i den kommungränserna kunde inte utsättas för feodal överhöghet och skulle vara fritt ärftlig utan feodala anspråk på äganderätten. Rent juridisk förfaranden hade upprättats och maximal böter fast. Otto IV skyldig sig själv att hindra borgarna från att tas som gisslan och att befria tillfångatagna borgare.
Efter Otto IV hade ändrat sig och återinvesterade Prince ärkebiskop Valdemar med Se i 1211, återerövrade Valdemar II Stade. I 1213 Ottos äldre bror Henrik V av Pfalz-Rhen, Återerövrade Stade för Prince-ärkebiskopen. I 1215 Henry stöts bort en annan dansk attack på Stade. Under vintern 1216 Valdemar II och hans danska trupper, oförmögen att ta staden Stade, härjade län Stade. Därefter Stade förblev en del av Prince-ärkestiftet Bremen.

Under medeltiden (från 1200-talet till slutet av 1600), var Stade en framstående medlem av Hansan, Men senare i skuggan av Hamburg. I 1611 staden tecknat ett avtal med Sefardiska Judar, så att grunden för ett samhälle. I 1613 Johan Fredrik, Handläggare av Prince-ärkestiftet, följt av att lösa Ashkenazzi Judar i staden, men under det kaos av katolska erövring och lutherska återerövring sista arkivens spår av judar datum från 1630. I 1648, av Westfaliska freden, Prinsen-ärkestiftet Bremen genomgått en konstitutionell omvandling från en prins-biskop i en monarki, det Hertigdömet Bremen. Hertigdömet och gränsar i Furstendömet Verden, I dagligt tal kallat Bremen-Verden, Beviljades av Westfaliska freden som ett apanage till den svenska kronan. Stade, redan under svenska ockupationen sedan 1645, var en del av Svenska provinsen Bremen-Verden-Wildeshausen 1645 till 1712, och några av de byggnader som byggdes av svenskarna fortfarande används idag. Under det svenska gånger Stade var huvudstad i provinsen. År 1712 Danmark erövrade Stade och hela Bremen-Verden. Stade var Bremen-Verden kapital även efter danskarna överlämnade den till Väljarkår av Braunschweig och Lüneburg (Hannover) år 1715. När i 1823 Bremen-Verden ersattes av nya administrativa former, fortsatte Stade att vara huvudstad Stade region.
I 1355 och 1712 drabbades Stade från pest epidemin, som dödade minst 30-40% av stadens befolkning.

Den 26 Maj 1659 en stor brand förstörde 60% av staden.
I 1757 efter Franska invasionen av Hannover, Den Army of miljöövervakning enligt Hertig av Cumberland och Riksrådet av Hannover (Regeringen) tog skydd i Stade. Cumberland beredd att försvara staden innan överenskommelse om Konventionen av Klosterzeven vilket ledde till en tillfällig vapenstillestånd.
I slutet av 17th talet Ashkenazi judar återkom i Stade. I 1842 den Konungariket Hannover ges lika rättigheter för judar och främjas för att bygga upp judiska församlingar och en regional överbyggnad (RABBINAT) Inom ett rikstäckande omfattning. Judarna i Stade ansåg detta ett framsteg och en börda lika, eftersom innan de hade inte tillämpat någon rabbi och religion lärare på grund av de underförstådda ekonomiska bördan. År 1845 - enligt den nya lagen - ett land RABBINAT under Land-Rabbi Joseph Heilbut, Inrättades i staden, som betjänar 16 judiska församlingar, som grundades under åren i hela regionen Stade, med sammanlagt 1.250 judar i 1864 (högsta antalet någonsin uppnåtts). De lokala myndigheterna begärde nu, att de judiska församlingarna fastställa synagogor och judiska utbildningen för eleverna.

I 1849 Stade s synagoga öppnas, men var tvungna att stänga på grund av ekonomiska begränsningar i 1908. Och en lärare för Judiska religionen och hebreiska var anställd (efter 1890 Stade gemenskap inte hade råd en lärare längre). Från 1903 om det judiska samfundet i Stade beviljats offentligt stöd för att fortsätta fungera. Stade Region stannade en judisk diaspora, och från 1860 på Stade mark-RABBINAT var aldrig bemannad igen, men serveras omväxlande av en av de andra tre Hannover mark-rabbinates. Arbetskraftsinvandringen och utvandring till tätorterna utanför Stade regionen och judiska demografi snarare leda till en minskning av antalet judar i Stade Region (786 1913, 716 1928).
Huvuddelen av de återstående judarna deporterades under nazisternas styre. Under Andra världskriget, Stade var helt oberörd av allierade bombningar.
Under senaste årtiondena har Stade haft stor nytta av förekomsten av kemiska och flygindustri på Elbe River, såsom Dow Chemical och Airbus. Det finns också en kärnkraftverk vid Elbe, Som var ansluten till elnätet i 1972, Vilket gör den Tysklands näst äldsta reaktor.

Efter Tysklands 2002 Beslutet att fasa ut kärnkraftsproduktionen var Stade de första tyska anläggningen att påverkas, stänga permanent den 14 november 2003. Processen med att avveckla anläggningen är tänkt att vara avslutad senast 2015. I närheten av kärnkraftverket finns en inaktiv oljeeldad kraftstation, den Schilling Power Station.

Inga kommentarer: