Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 6 maj 2010

Botany Bay. (Australien)

Botany Bay är en havsvik strax söder om centrala Sydney i Australien där den brittiske upptäcktsresanden James Cook landsteg 1770. Med på hans fartyg HMB Endeavor fanns även den svenske botanikern Dr. Daniel Solander. Den stora mängd botaniska fynd som gjordes på platsen ledde till namnet Botany Bay - "botanikviken". Arkeologiska bevis från stranden av Botany Bay har gett bevis på aboriginska uppgörelse som går tillbaka 5000 år. De aboriginer i Sydney var känd som Eora med undergrupper som härrör från de språk de talade. De människor som lever mellan Cooks River och Georges River var Bidgigal. På den södra stranden av viken var Gweagal. På den norra stranden var det Kameygal. James Cook är landningen blev inledningen till Storbritannien intresse i Australien och i det slutliga kolonisering av denna nya Södra kontinenten. Initialt namn Sting Ray Harbour användes av Cook, och andra djurhållare tidskrift på hans expedition, för stingrockor de fångas. Detta namn spelades in på en Amiralitetet diagram också. Cooks loggen för 6 maj, 1770 poster "Den stora mängden av denna typ av fisk för denna ort som orsakats min ge den namnet Stingrays Harbour". Men i sin dagbok (beredd senare från hans journaler) ändrade han till "Den stora mängd växter Mr Banks och Dr Solander för denna ort som orsakats min ge den namnet Botany Bay ". Initialt namn Botaniker Bay också ibland. Guvernör Arthur Phillip seglade Armed Tender "Supply" i viken den 18 januari 1788. Två dagar senare återstående fartyg i Första flottan hade kommit för att grunda den planerade straffkoloni. Konstaterandet att den sandiga infertila jorden av området i själva verket gjorde det mest olämpliga för avveckling, beslutat Phillip istället för att gå till utmärkt naturlig hamn Port Jackson i norr. På morgonen den 24 januari Franska utforskande expedition Jean-François de La Pérouse sågs utanför Botany Bay. Den 26 januari, den "Supply" kvar i viken för att flytta upp till Port Jackson. Det förankrat i Sydney Cove och den brittiska flaggan "Queen Ann" hissades i land. På eftermiddagen den 26 januari anlände de återstående fartyg första flottan vid Sydney Cove. Den goda tillgången på sötvatten i området ledde till expansion av befolkningen i den 19: e talet.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, maj 06, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)