Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 1 maj 2010

Iberiska halvön. (Sydvästra Europa)

Den Iberiska halvön, Eller Iberia, Ligger i yttersta sydvästra Europa och omfattar dagens stater Portugal, Spanien, Andorra, Den British Overseas Territory av Gibraltar och ett mycket litet område med Frankrike. Det är den västligaste av de tre stora sydeuropeiska halvöar-Pyreneiska, Italienska, Och Balkan halvöar. Det gränsar i sydost och öster av Medelhavet, Och i norr, väster och sydväst av Atlanten. Den Pyrenéerna utgör den nordöstra kanten av halvön, som skiljer den från övriga Europa. I söder, närmar sig den norra kust Afrika. Det är den näst största halvön i Europa, med en yta på 582.860 kvadratkilometer (225.040 ²). Det engelska ordet Iberia anpassades från användningen av Antik grekiska Ordet Ιβηρία (Iberia) av de grekiska geografer under Romerska riket hänvisa till vad som är känt idag på engelska som den iberiska halvön. Namnet var inte användes sedan för att betyda en enda politisk land eller en befolkning talar ett enda språk. Strabo's Iberia var avgränsad från Keltikē genom Pyrenéerna och omfattade hela landmassa söder (han nämnde av misstag väster) därifrån.
De gamla grekerna upptäckte Iberia med Voyaging västerut. Hekataios från Miletos var det första kända att använda termen omkring 500 f Kr. Herodotos av Halikarnassos säger om Phocaeans att "det var de som gjorde grekerna bekant med ... Iberia." Enligt Strabo tidigare historiker används Iberia att betyda landet "denna sida av Ἶβηρος (Ibēros)" så långt norrut som i Rhone floden i Frankrike men de för närvarande ställa in Pyrenéerna eftersom gränsen. Polybios respekterar denna gräns men identifierar Iberia som Medelhavsområdet sidan så långt söderut som Gibraltar, Med den atlantiska sidan har inget namn. På andra håll han säger att Saguntum är "på havet foten av bergskedjan ansluter Iberia och Celtiberia."
Strabo hänvisar till Carretanians som personer ", på den iberiska lager" som bor i Pyrenéerna, som skall skiljas från antingen kelterna eller Celtiberians. När romarna stötte på den grekiska geografer de använde Iberia poetiskt och talade om Iberi, befolkningen i Iberia. Först angavs i 200 BC av poeten Quintus Ennius. Romarna hade redan oberoende erfarenheter av folken på halvön under den långa konflikten med Karthago. Den romerska geografer och andra författare prosa från tidpunkten för den sena Romerska republiken kallade hela halvön Hispania.
När de blev politiskt intresserad i det forna territorier Karthago romarna kom att använda Hispania Citerior och Hispania Ulterior för "nära" och "långt Spanien". Även på den tiden stora delar av den var Lusitania (Portugal söder om Douro flod-och Extremadura i västra Spanien), Gallaecia (Norra Portugal och Galicien i Spanien), Celtiberia (Centrala Spanien), Baetica (Andalusien) Cantabria (Nordvästra Spanien) och Vascones (Baskerna). Strabo säger att romarna använda Hispania och Iberia synonymt, och avståndet dem nära och fjärran. Han lever i en tid då halvön delades upp i romerska provinserna, en del hör "till folket och senaten" och några till "den romerske kejsaren." Baetia utmärkte sig genom att vara den enda som hör "till folket." Oavsett språk kanske har talat på halvön snart gav vika för latin, med undantag av baskiska, som skyddas av Pyrenéerna.

Inga kommentarer: