Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 4 maj 2010

Leigh. (England)

Leigh (Invånare 43.000) är en stad i Metropolitan Borough of Wigan I Greater Manchester, England. Det är 6 miles (10 km) sydost om Wigan, Och 12 miles (19 km) väster om Manchester. Leigh ligger på låglänt mark till nordvästra Chatta Moss.
Historiskt en del av Lancashire, Leigh var ursprungligen mitt i en stor kyrklig församling omfattar sex vills eller township. När de tre kommunerna Pennington, Westleigh och Bedford gick samman 1875 bildar Leigh Lokala styrelsen District, blev Leigh det officiella namnet för staden även om den hade gjorts på området för Pennington och Westleigh runt församlingskyrkan i många århundraden. Staden blev en Urban District i 1894 när en del av Atherton har lagts till. I 1899 Leigh blev en kommunal stadsdelsområde. Det första rådhuset byggdes King Street och ersättas med den nuvarande byggnaden år 1907.
Ursprungligen ett jordbruksområde känd för mjölkproduktion, inhemsk spinning och vävning lett till en betydande siden och i den 20: e talet, bomullsindustrin. Leigh utnyttjas även den underliggande kol åtgärder, särskilt efter det att staden var ansluten till kanalen och järnvägen. Leigh hade också en viktig teknisk bas. Arvet från Leigh industriella förflutna kan ses i de återstående rött tegel fabriker - varav några är byggnadsminnen- Även om det nu är en huvudsakligen bostads stad med Edwardian och Viktorianska radhus packas runt centrum. Leigh's dagens ekonomi baseras till stor del på detaljhandeln. Leigh kommer från Old English Leah vilket innebar en plats i trä eller skogsmark clearing, en glänta och senare en betesmark eller äng, var det stavas Legh i 1276. Andra stavningar inkluderar Leech, 1264, Leeche, 1268, Leghthe, 1305, Leght, 1417, Lech, 1451, Legh, 16th århundradet. Som namnet anger var det en stadsdel rik på ängs-och betesmark, och producerar sina mejerier, den Leigh ost var tidigare känd för sin goda kvalitet. Westleigh, väster clearing, har utsetts Westeley i 1237, Westlegh i 1238 och även Westlay i Legh i 1292. Pennington har stavats Pininton och Pynynton i 1246 och 1360, Penynton i 1305, Pynyngton i 1351 och 1442 och Penyngton i 1443, upphör ton eller tun betecknar en inhägnad, gård eller herrgård i Old English. Bedford, gav Ford Beda, sannolikt genom Pennington Brook sitt namn till denna del av Leigh. Stavningar inkluderar Beneford 1200 till 21 och Bedeford i 1200 och 1296. De tidigaste tecknen på mänsklig aktivitet i Leigh förekommer i form av en neolitisk stenyxa finns i Pennington och ett brons spjutspets från söder om Gas Street. En enda romerska mynt hittades på Butts i Bedford. Efter Roman avresa från Storbritannien och in i historia anglosaxiska England, Var ingenting skrivit om Leigh. Men bevis för förekomst av Saxarna i vad som var ett glest befolkat och isolerade delar av landet ges genom lokala namn township plats att infoga Old English suffixet i Leah, såsom Leigh, Tyldesley, Shakerley och Astley. På 12-talet den gamla socken Leigh bestod av sex townships, Inklusive Pennington, Bedford, Westleigh, Atherton, Astley, Och Tyldesley cum Shakerley. Veckans marknader hölls av församlingskyrka och en boskap rättvis hålls två gånger per år.
Bedford herrgård nämnts i handlingarna i 1202 när den hölls av Sir Henry de Kighley vars familj höll den tills 16-talet, men aldrig bott där. De Shuttleworths var markägare från den 14: e talet, en annan framstående Bedford familj. Richard Shuttleworth gifte sig med en dotter till den Urmstons från Westleigh och tog del av Westleigh arv till Bedford. Denna familj bodde på Shuttleworth House, eller Sandypool Farm som den också kallas, som ligger söder om Bridgewater Canal nära till den gamla herrgården, Bedford Hall, som överlever i dag som ett klass II kulturmärkta byggnaden. En annan framstående Bedford familj hade Försäljningen av Hope Carr Hall, ett stort inflytande i Bedford i över 400 år, och ägde mer mark än Shuttleworths. Familjen var recusants och förvaras i hemlighet "gamla tro" vid Romersk-katolska kyrkan var föremål för civil-och straffrättsliga påföljder. Hope Carr Hall var vallgrav som var i närheten Brick House. Herrgården av Westleigh var högre Hall och fanns i Richard I'S tid (1189-1199). I 1292 Sigreda förblev arvtagerska av herrgården, gifte sig Richard de Urmston, och herrgården skickas till Urmston familjen och där tills den sista av de manliga Urmstons dog 1659. Det var senare övergavs på grund av gruvdrift sättningar och Westleigh Old Hall blev herrgården av anseende. De Ranicars och Marsh familjer bodde här. Westleigh Old Hall var en annan Leigh hall som hade en vallgrav.
Den Pennington familjeägda Pennington Hall från omkring 1200 till dess att de ersattes av familjen Bradshaw eller Bradshaigh i 1312. Den Bradshaws höll gården tills 1703 när John dog den sista av de manliga linjen. Pennington Hall byggdes år 1748 av dåvarande ägaren Samuel Hilton och 1807 sålts till Gaskell familj Thornes, Wakefield, som har drivit företaget till en rad hyresgäster. Omkring 1840 James Pownall, en av de grundande medlemmarna i silke tillverkning firman Bickam och Pownall var hyresgäst. Senare ombordvarande var Charles Jackson, bomull tillverkare, Jaebes Johnson och FW Bouth grundare av Bouth's Mill i 1862, den sista hemvist var bryggeriet, George Shaw som i 1920 erbjudit Hall och en grund för Leigh Corporation. Hallen byggdes om till ett museum och konstgalleri i 1928, men revs 1963. Grunderna är nu Pennington Park.

Inga kommentarer: