Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 14 maj 2010

Muscat. (Oman)

Muscat (Arabiska: مسقط, Masqat) Är den kapital och största staden i Oman. Det är också säte för regeringen och den största staden i Guvernoratet av Muscat. Från och med 2008 var befolkningen i Muscat huvudstadsregionen 1.090.797. Huvudstadsregionen sträcker sig cirka 1500 km ² och omfattar sex wilayats. Känt sedan början av 1: a århundradet CE som en viktig handelshamn mellan väst och öst var Muscat styrdes av olika inhemska stammar och utländska makter som den Perserna och Portugisiska imperiet på olika punkter i sin historia. En regional militär makt i den 18: e talet, förlängdes Muscats inflytande när det gäller Östafrika och Zanzibar. Som en viktig hamn-stad i Gulf of Oman, Muscat lockade utländska hantverkare och nybyggare som perserna, de Balochis och Gujaratis. Eftersom himmelsfärd Ångfartyget bin Said som Sultan Oman 1970 har Muscat haft en snabb utveckling av infrastrukturen som har lett till framväxten av en vital ekonomi och ett multietniskt samhälle.
Den steniga Western Al Hajar Berg dominerar landskapet i Muscat. Staden ligger på Arabiska havet längs Gulf of Oman och är i närheten av den strategiska Sund i Hormuz. Låglänta vita byggnader typiska för de flesta av Muscats urbana landskapet, medan port-distriktet av Matrah, Med dess Corniche och hamnen utgör den nordöstra utkanten av staden. Muscat ekonomi domineras av handel, petroleum och kanaler. Bevis för kommunala aktiviteter i området runt Muscat går tillbaka till den 6: e årtusendet BCE i Ras al-Hamra, där begravningsplatser fiskare har hittats. Gravarna verkar vara välformade och ange förekomsten av begravningsritualer. Söder om Muscat, rester av Harappan keramik visar en viss grad av kontakt med Indusdalen Civilisation. Muscats uppmärksammade apostlar som en hamn erkändes så tidigt som den 1: a århundradet CE av Grekiska geografer Ptolemaios, Som hänvisade till det som Cryptus Portus (Den Dolda Port) Och genom Plinius den äldre, Som kallade det Amithoscuta.
Porten sjönk till en Sasanidiske invasionen i 3: e-talet e.Kr., enligt regeln om Shapur I. Medan konvertering till islam ägde rum under 7: e århundradet. Muscat betydelse som handelsplats, fortsatte att öka under de århundraden som följde, under påverkan av Azd dynasti, En lokal stam. Inrättandet av den första Imamate i det nionde århundradet CE var det första steg i konsolideringen av olika Oman tribal fraktionerna under parollen en Ibadi tillstånd. Fortsatte dock tribal skärmytslingar, vilket gör att Abbasiderna av Bagdad att erövra Oman. Abbasiderna ockuperade området fram till den 11: e talet, då de drevs ut av de lokala Yahmad stam. Makt över Oman över från Yahmad stam till Azdi Nabahinah klanen, under vars regel folket i kustnära hamnar som Muscat ökat välstånd tack vare sjöfarten och nära allianser med Indiska subkontinenten, Till priset av utanförskap för människorna i det inre av Oman. Den Portugisiska erövrare Afonso de Albuquerque angrep Muscat i juli 1507. En blodig strid uppstod mellan de portugisiska och styrkor lojala mot den persiska guvernören i staden. Efter nedgången i staden, massakrerade Albuquerque flesta övriga invånare - män, kvinnor och barn, varefter ockuperades staden och plundrade. Den portugisiska upprätthålls ett grepp om Muscat i över ett århundrade, trots utmaningar från Persien och ett bombardemang av staden vid Turks i 1546. Turkarna erövrade två gånger Muscat från den portugisiska i 1552 och 1581-1588. Valet av Nasir bin Murshid al-Yaribi som imamen i Oman i 1624 förändrat maktbalansen på nytt i regionen, från perserna och den portugisiska till lokala Omanis. Den 16 aug 1648 Imamen sänds en armé till Muscat, som fångade och revs de höga tornen på portugisiska och försvagar sitt grepp över staden. Beslutsamt, i 1650, en liten men bestämd kropp Imamens trupper attackerade hamnen på natten, vilket tvingar en eventuell portugisiska kapitulation den 23 januari, 1650. En civil krig, upprepat och intrång av den persiske kungen Nadir Shah i den 18: e talet destabiliserat regionen och ytterligare spända relationer mellan det inre och Muscat. Detta maktvakuum i Oman ledde till framväxten av Al Bu Said-dynastin har uttalat Oman sedan dess. Muscats marina och militära överlägsenhet var återupprättats i den 19: e talet av Said bin Sultan, Som fick kontroll över Zanzibar så småningom att flytta sin huvudstad till Stone Town, den antika kvartalet Zanzibar City, 1840. Det var efter hans död 1856, kontroll över Zanzibar förlorade när det blev en självständig sultanatet under hans sjätte son, Sayyid Majid bin Said Al-Busaid (1834/5-1870), medan den tredje sonen, Sayyid Thuwaini bin Said al-Said blev sultanen av Oman. Under andra hälften av 19. Århundradet, öden Al Bu Sa `id minskat och friktion med imamernas av interiören ny yta. Muscat och Matrah attackerades av stammar från insidan i 1895 och igen 1915. En preliminär vapenvila har förhandlats fram av British, Som gav interiören mer självständighet. Dock konflikter mellan olika stammar av interiören, och med sultanen av Muskat och Oman fortsatte under 1950-talet, och till slut eskalerade till Dhofar Rebellion (1962). Upproret tvingade sultanen Said bin Taimur att söka hjälp av britterna i ordning stävja den uppror från det inre. Den April 26, 1966 misslyckades mordförsöket på Said bin Taimur ledde till ytterligare isolering av Sultan, som flyttat sitt hemvist från Muscat till Salalah, Mitt i civil väpnad konflikt. Den 23 juli, 1970, Ångfartyget bin Said, Son till sultanen, iscensatte en oblodig statskupp i Salalah palats med hjälp av brittiska, och tog över som regent.
Med hjälp av den brittiska, Said Ångfartyget bin sätta stopp för den Dhofar upproret och sammanställd olika stammar territorier. Han döptes i landet den Oman (Som kallas Muscat och Oman hittills), i ett försök att få ett slut på det inre isolering från Muscat. Ångfartyget värvat tjänster som kan Omanis att fylla positioner i hans nya regering med utgångspunkt från sådana företag som Petroleum Development Oman (SUB). Nya ministerier för sociala tjänster såsom hälsovård och utbildning fastställdes. Byggandet av Mina Ångfartyget en ny hamn utformades ursprungligen av Sa `id bin Taimur, utvecklades under början av Ångfartyget" regeln. På samma sätt en ny internationell flygplats utvecklades i Muscats Seeb distrikt. Komplex av kontor, lager, omvandlas butiker och hem den gamla byn Ruwi i Matrah i ett affärsdistrikt. Det första femåriga utvecklingsplan i 1976 betonas utveckling av infrastrukturen i Muscat, som gav nya möjligheter för handel och turism på 1980-talet - 1990-talet, locka invandrare från hela regionen. Den 6 juni, 2007 Cyclone Gonu drabbade Muscat orsakade omfattande skador på egendom, infrastruktur och kommersiell verksamhet.

Inga kommentarer: