Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 12 maj 2010

Oman.

Oman, formellt Sultanatet Oman, är ett sultanat beläget i det östra hörnet av den Arabiska halvön.


Landet gränsar till Förenade arabemiraten i nordväst, Saudiarabien i väst och Jemen i sydväst och har en lång kust mot Arabiska havet i öst och Omanbukten i nordöst.

Oman har även ett territorium på Musandam-halvön som inte sitter ihop med det övriga landet utan är omslutet av Förenade arabemiraten i syd, Persiska viken i väst och Omanbukten i öst.

Nationaldag firas den 18 november på grund av att det är sultanens födelsedag.
Huvudstaden är Muskat som också är landets största stad och dess viktigaste hamnstad. Fram till 1970 var landets namn Muskat och Oman. Under forntiden var området som idag är Oman en viktig handelsplats som innehade en roll av transithamn för handeln mellan de båda flodkulturerna i Mesopotamien och Induskulturen. Arkeologiska fynd indikerar existensen av inhemska politiska formationer. Omans rikedom under denna tid bestod framför allt i dess betydande innehav av koppar.

Oman fortsatte att vara ett viktigt handelscentrum. År 1508 togs den viktigaste hamnstaden, Muskat, av portugiserna. De höll den till 1659 då den blev en del av det Osmanska riket. Osmanerna drevs ut 1741 och landet grundades av Ahmed ibn Said, den förste av den sultandynasti som ännu regerar.
Under 1800-talet växte Omans makt och man hade under lång tid besittningar i Baluchistan i nuvarande Pakistan samt ön Zanzibar i dagens Tanzania. Omans storhetstid ändades i slutet av 1800-talet och det blev 1891 ett brittiskt protektorat, vilket det var fram till 1971. Oman förlorade sina sista besittningar i Pakistan under 1950-talet. Oman har en stabil och växande ekonomi.

Levnadsstandarden har blivit mycket bättre under de senaste trettio åren. Oljan är mycket viktig för landet och är den främsta exportvaran. Men oljan är inte den enda exportvaran. Dadlar, frukt och grönsaker är också stora exportvaror.

Upplagd av Bengt kl. onsdag, maj 12, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)