Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 15 maj 2010

San Joaquin Valley. (Kalifornien)

San Joaquin Valley (Uttalas / ˌ Saen hwɑ ː ki ː n /) Är den del av Central Valley i Kalifornien som ligger söder om Sacramento-San Joaquin Delta i Stockton. Även om de flesta av dalen är landsbygd, innehåller den urbana städer och förorter som Fresno, Bakersfield, Visalia, Stockton, Tulare, Porterville, Turlock, Hanford, Modesto, Madera, Och Merced. San Joaquin Valley sträcker sig från Sacramento-San Joaquin Delta i norr till Tehachapi Berg i söder, och från de olika Kalifornien kustnära områden (från Diablo i norr till Santa Ynez i söder) i väster till Sierra Nevada i öster. Till skillnad från de Sacramento Valley, Floden system som San Joaquin Valley heter inte sträcker sig särskilt långt med dalen. De flesta av dalen söder om Fresno avloppet istället till Tulare Lake, Som inte längre finns ständigt på grund av omläggning av dess källor. Dalen främsta floden är det San Joaquin, Som dränerar norrut genom ungefär hälften av dalen i Sacramento-San Joaquin Delta. Den Kings, Och Kern floder i de södra endorheic bassäng i dalen, som alla har i stort sett bort för användning inom jordbruket och är mestadels torra i sina nedre lopp. San Joaquin Valley började för omkring 65 miljoner år sedan under den tidiga paleocen eran. Bred fluktuationer i havet orsakade olika områden av dalen som skall fyllas med havsvatten för de kommande 60 miljoner år. Cirka 5 miljoner år sedan började den marina butiker att stänga på grund av höjningen av kust-områden och nedfall av sediment i dalen. Från 2 miljoner år sedan, en serie glacial episoder regelbundet orsakade mycket av dalen för att bli en sötvattensjö. Sjön Corcoran var den sista omfattande sjön att fylla dalen ca 700.000 år sedan. Idag återstår bara Buena Vista sjön, men om alla världens glaciärer smälter, sedan San Joaquin Valley åter skulle bli föremål för oceanisk översvämningar. San Joaquin Valley har varma, torra somrar och kalla regniga vintrar kännetecknas av täta Tule dimma. Dess regnperiod sträcker sig från november till april, men längre norrut regnperioden går lite längre.
Den National Weather Service Prognos Byrån för San Joaquin Valley ligger i Hanford och omfattar en Doppler väderradar. Väderprognoser och klimatologiska information till San Joaquin Valley finns tillgängliga på sin officiella webbplats.

Upplagd av Bengt kl. lördag, maj 15, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)