Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 14 maj 2010

Tanzania. (Östafrika)

Tanzania, officiellt Förenade republiken Tanzania (swahili: Jamhuri ya Muungano wa Tanzania) är en stat i Östafrika som gränsar till Kenya och Uganda i norr, Rwanda, Burundi och Kongo-Kinshasa i väster och Zambia, Malawi och Moçambique i söder.


I öster har landet kust till Indiska oceanen.
Landets namn är ett teleskopord av Tanganyika, vilket är fastlandet, och Zanzibar, en kustnära ögrupp. De två före detta brittiska kolonierna förenades 1964 och bildade Förenade republiken Tanganyika och Zanzibar, som senare samma år bytte namn till Förenade republiken Tanzania. Tanzania är en unionsrepublik, där Zanzibar har en egen regering och ett eget parlament.

1996 flyttades regeringssätet från Dar es Salaam till Dodoma, varigenom att Dodoma blev Tanzanias huvudstad. Dar es Salaam är fortfarande den viktigaste kommersiella staden i landet.

Nuvarande Tanzania är ett av världens längst bebodda områden, och man har hittat två miljoner år gamla människoskelett och fotavtryck i Olduvai i norra Tanzania. För 10 000 år sedan beboddes området troligen av khoisantalande folk, som efterhand beblandades med norrifrån inflyttade kushitiska folk, som introducerade jordbruket.

För omkring 2 000 år sedan kom bantufolk till Östafrika under den stora afrikanska folkvandring som brukar kallas bantuexpansionen. De förde med sig konsten att göra järn och nya, mer avancerade politiska system.
De första européerna som angjorde Zanzibar var portugiser, som under en tid hade kontrollen över ön. 1698 koloniserades ön av sultanatet Oman. Under Omans styre anlades de stora kryddplantagerna på ön. Man handlade också med elfenben och slavar. Ön kom att bli navet i slavhandeln över Indiska Oceanen, med en omsättning på upp till 50 000 slavar årligen. Medan Zanzibar och Kryddöarna utanför den tanzaniska kusten tidigt blev ett nav handeln på Indiska oceanen, förblev det östafrikanska inlandet mer isolerat.

På 1700-talet immigrerade massajer norrifrån till södra Kenya och norra Tanzania, och under 1800-talet var massajriket en regional maktfaktor.
Zanzibar erövrades av Tyskland i slutet av 1800-talet, och var en del av det tyska protektoratet Tyska Östafrika från 1885 till 1890, då ön kom under brittiskt protektorat i utbyte mot att Storbritannien lämnade ön Helgoland i Nordsjön till Tyskland genom Helgoland-Zanzibar-fördraget.

Tanganyika koloniserades av tyska erövrare som Tyska Östafrika mellan 1886 och 1919. Karl Peters (1856–1918) förhandlade fram ett fördrag med hövdingar i området mellan floderna Rufiji och Pangani. De gav honom makt över området ”för all framtid”. Området utgjorde norra hälften av nuvarande Tanzania, Burundi och Rwanda. Efter hand tog tyska staten över. Efter första världskriget erövrades det av motståndarna och delades upp mellan Portugal, Belgien (Rwanda och Burundi) och England. 1922 fick England Tanganyika som mandatområde av NF.

Tanganyika blev självständigt från brittisk ockupation den 9 december 1961 och Zanzibar blev självständigt den 19 december 1963. Den 26 april 1964 bildade Tanganyika och Zanzibar Förenade republiken Tanganyika och Zanzibar som bytte namn till Förenade republiken Tanzania den 29 oktober 1964.
Julius Nyerere, landets ledare sedan självständigheten 1961, utfärdade 1967 Arushadeklarationen, som innebar att landet skulle präglas av jämlikhet, socialism och självförsörjning. Jordbruksmarken skulle kollektiviseras inom vad som kallades Ujamaa.

Denna inhemska form av kommunism ledde till ökande fattigdom, vilket efter Nyereres avgång 1985 stod klart även för regimen. Liberaliseringar skedde och 1995 tilläts oppositionspartier ställa upp i valen.
Zanzibar som är en autonom del av Tanzania väljer sin egen delstatspresident. Kring de val som hållits sedan 1995 har det förekommit omfattande demonstrationer, även med dödsoffer, och valproceduren har av internationella valobservatörer bedömts som inkorrekt. Zanzibars president hör till samma parti (CCM) som unionspresidenten.

Inga kommentarer: