Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 4 maj 2010

Virsbo.

Virsbo eller Wirsbo är en tätort och herrgård i Surahammars kommun.
Orten ligger vid Strömsholms kanal och Kolbäcksåns fall, mellan Åmänningen i norr och Virsbosjön i söder. Ca 50% av Virsbos befolkning är mer eller mindre besläktade med de finländare som under 1900-talets mitt invandrade till Virsbo för att arbeta på bruket. Corps-de-logiet på en udde i Virsbosjön är ett tvåvånings stenhus med skarpt brutet plåttak med vindskupor. Det har på gårdssidans ena fasad ett kupolkrönt och koppartäckt torn med ett tornur, konstruerat av Christoffer Polhem och märkt Stjernsund 1753. Byggnaden har en pompös vapenprydd stenportal i barockstil. Den är i sin nuvarande form ombyggd 1918 av arkitekten Lars Johan Lehming i gammaldags stil på platsen för en 1600-talsbyggnad. Grunden och de igenmurade källarvalven från den gamla byggnaden ingår i den nya.
Virsbo omtalas först under namnet Hwirtzboda i slutet av 1500-talet. Det tillhörde då Pontus de la Gardie. Det ägdes sedan av sonen riksrådet Johan de la Gardie (1589-1642). 1620 anlades två stångjärnshammare av en viss Johan Pedersson. Det tillhörde sedan släkterna Stenbock, Boije, von Walcker och von Yxkull. Bruket köptes 1765 av direktör Niclas Sahlgren och ärvdes av hans dotterdotter Anna Margaretha Alströmer, som var gift med major Nils Silfverschiöld, död 1813. Deras arvingar innehade Virsbo gemensamt till 1873, då det köptes av greve K. F. von Hermansson. 1893 såldes Virsbo till ett konsortium med bland annat kung Oscar II. Senare inträdde minister Herman Lagercrantz som delägare och han blev 1907 ensam ägare till Virsbo. Sedan ägarna Erik Näslund och Annika Tångring tog över herrgården 2005 har möjligheten för allmänheten att vistas i området kring herrgården minskat. Ägarna har satt upp skyltar med texten "privat område" vid infarten till herrgården. Ägarna har även köpt loss stora mängder intilliggande mark, främst bestående av skog av Surahammars kommun. Enligt uppgift består herrgårdens totala areal i dagsläget av 80 hektar, främst skog. Avverkning av denna skog har påbörjats, vilket har uppmärksammats i lokalpressen. Att detta inte uppskattades av invånarna i den lilla bruksorten stod det bland annat att läsa om i VLT. I samband med den första avverkningen, startade ägaren Erik Näslund enskild firma under eget namn. Firman registrerades 26 juni 2008 och firman ska ägna sig åt skogsförvaltning och blandat jordbruk enligt bolagsregistret. Bruket anlades 1620 då Johan de la Gardie fick tillstånd att bygga en hammare vid Virsboströmmen. Vid bruket fanns 1920 en kraftstation, styckebruk för projektiltillverkning, manufaktursmedja, mekanisk verkstad, ångsåg med två ramar, kant-, klyv- och stålverk samt en hyvel- och snickerifabrik. Tillverkningen utgjordes av projektiler, järnvägskoppel, skruvbromsar, hejare och manufaktursmiden samt sågade och hyvlade trävaror. Området kring det gamla bruket är idag bostadsområde.
År 2008 består bruket, tidigare Wirsbo Bruk av tre företag: Uponor (plaströr), Ruukki (stålrör) och Componenta Wirsbo (smide). Nya bruksområdet ligger dock avskiljt från Virsbo samhälle, det gamla bruket ligger däremot inne i Virsbo.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!
Hälsningar från Virsbo som du skrivit om.
Har du någon anknytning hit eller vad har fått dig att skriva om detta lilla brukssamhälle?
Hälningar C.C

Bengt sa...

Nej jag har ingen anknytning dit men jag försöker att skriva om alla som besöker min blogg. Så det ska bli en värds atlas m.m